mama
Livsteknologier: Om konst, vetenskap och nya medier
©Jenny Sundén
Mary Shelleys Frankenstein (1818) var det första litterära försöket att föreställa sig livet – inte som något först och främst naturligt – utan som något teknologiskt manipulerbart. Med material ”från dissektionssalarna och slakthusen” skapar den galne vetenskapsmannen Victor Frankenstein det mest hiskeliga monster man kan tänka sig. Monstrets tragedi är hans ensamhet, hans avsaknad av mänskliga relationer i allmänhet och av en kärleksrelation till en kvinna i synnerhet. Han ber Victor skapa ett honmonster, men halvvägs genom denna process beslutar Victor sig för att förstöra henne. Ett kvinnligt monster vore otänkbart eftersom ”hon skulle kunna bli tio tusen gånger ondskefullare än sin like” och med största sannolikhet en tänkande varelse med förstånd. Idag är Frankensteins monster mer närvarande än någonsin, inte minst inom den ”nya biologin” där livets gränser utforskas som mest intensivt. Frankenstein är en ständigt aktuell berättelse om alternativa sätt att skapa liv, om hur en skapare aldrig kan komma undan ansvaret för sin skapelse och om vad det betyder att inte vara ”naturligt” född.
Specifika mål
”Livsteknologier” tar sin utgångspunkt i Frankensteinmyten för att spåra dess arvingar och avkommor i gränslandet mellan konst och vetenskap i det tjugoförsta århundradet. Projektet avser att utforska mötet mellan konst och vetenskap i samtida multimedial biokonst med fokus på artificiellt livsskapande. Multimedial biokonst refererar till konst som använder sig av biologiska metaforer, förklaringsmodeller, material eller visualiseringstekniker. Den multimediala biokonsten utgör en del av vad Stephen Wilson (2002) kallar information arts, samt vad Mitchell Whitelaw (2004) benämner metacreation. Det handlar med andra ord om konst som (framför allt med datormediets hjälp) antingen tematiserar livsskapande eller själv kan sägas skapa liv genom att vara självgenererande. Begreppet ”vetenskap” avser här naturvetenskap med inslag av teknikvetenskap, jämförbart med den angloamerikanska begreppet teknovetenskap (technoscience).
Under renässansen blev humaniora och naturvetenskap de skilda fält som C. P. Snow (1959) i sin bok The Two Cultures kom att tala om som ”två kulturer”, med långt driven specialisering och skilda sätt att se på världen. Denna gränsdragning är i högsta grad verksam än idag. Teknik och vetenskap står i centrum för innovation och utveckling, medan konst och humaniora snarast är förpassade till den samhälleliga marginalen. I den andra upplagan av sin bok om de två kulturerna lade Snow (1963) till ett kapitel där han myntade begreppet ”den tredje kulturen”. I Snows tredje kultur skulle klyftan mellan humaniora och naturvetenskap överbryggas och de båda områdena närma sig varandra. John Brockman (1995), redaktör för antologin The Third Culture: Beyond the Scientific Revolution, delar inte Snows optimism. I stället ser han forskarna själva som bärare av den tredje kulturen genom att de med populärvetenskapens hjälp själva kommunicerar sina resultat. För Brockman innebär detta att vi inte längre behöver ta omvägen över humaniora för att synliggöra livets hemligheter och djupare mening.
”Livsteknologier” kan sägas placera sig mittemellan Snow och Brockman. Konstnärlig och vetenskaplig verksamhet uppvisar flera likheter. Båda handlar om kreativitet och uppfinningsrikedom. Båda ställer frågor om den tekniska utvecklingens möjligheter och konsekvenser, även om sättet att ställa frågor och att utforska dem skiljer sig åt väsentligt. Gränsöverskridanden sker knappast friktionsfritt. Vem är det som går i dialog med vem? På vems villkor? Med vilka resultat? Projektet vill utforska möjligheter och hinder i mötet mellan humaniora och naturvetenskap utifrån studier av livets gränser, villkor och teknologier inom multimedial konst. Genom att ifrågasätta och utmana kulturella konventioner och vetenskapliga traditioner kan denna konstform vara ett alternativ till naturvetenskapliga synsätt. Här finns en potential för en annorlunda populärvetenskap – eller ”tredje kultur” – att växa fram. Men till skillnad från Brockman, som menar att humanistiska perspektiv spelat ut sin roll, vill ”Livsteknologier” lyfta fram ett kritiskt kultur- och medievetenskapligt perspektiv som ett betydelsefullt (populär)vetenskapligt tillskott.
Projektet anlägger ett genusvetenskapligt perspektiv på relationer mellan människor och maskiner i allmänhet och på den nya biologin i synnerhet. Tanken om kroppen som ett passivt skal för det aktiva medvetandet – där kvinnan binds till kropp och natur, medan mannen associeras med medvetande och kultur – är ett återkommande tema genom filosofihistorien (Loyd 2001). Ett vanligt argument inom den feministiska kritiken av teknovetenskapen är att denna tudelning består även vid sammansmältningar av människa och teknologi. Frankenstein påminner oss om hur problematiskt det kan vara att göra nära kopplingar mellan kvinnan och det artificiella. Frågan är vad som händer med kopplingen mellan naturen och det kvinnliga i den nya biologins tidevarv, där än mer subtila sammanblandningar mellan biologiskt material och teknologier äger rum. Att döma av den stundom heta debatten om rätten till provrörsbefruktning så är biologiskt material – om än helt frikopplat från sin ”ursprungskropp” – i högsta grad behäftat med kulturella föreställningar om vad som är ”naturligt” och etiskt försvarbart. (Lykke 2000).
Möten mellan konst och vetenskap är knappast något nytt. Estetiska aspekter har alltid varit närvarande inom vetenskapen, eftersom vetenskaplig kunskap behöver visualiseras. Upptäckter behöver synliggöras. Närvaron av estetiska principer i forskarens arbete har gjort att konstnärer långt innan den ”nya biologins” segertåg utmanat gränsen mellan konst och vetenskap. Darwins ”On the Origin of Species” (1859) och ”The Descent of Man” (1871) bygger på skickligt fotografiskt arbete, vilket gjorde att dessa verk fick betydande konstnärligt gensvar. (Reichle 2003). ”Livsteknologier” vill utforska relationen mellan medialiseringar och visualiseringar av ”liv” och produktionen av vetenskaplig kunskap. Kelty och Landecker (2004) prövar tanken att det kanske inte handlar om vem som är konstnär och vem som är forskare, utan om en viss användning av de medieteknologier som genererar bilder av livet: Mikroskopet, filmkameran och datorn.
Min tidigare forskning har handlat om informationsteknologins kommunikativa möjligheter, politiska dimensioner, samt kroppens villkor i virtuella miljöer. Det intressanta är att det finns slående likheter mellan hur informationsteknologi debatterades i början av nittiotalet och diskussionen om bioteknologins möjligheter och faror ett årtionde senare. I Material Virtualities: Approaching Online Textual Embodiment (Sundén 2003) visas hur det tidiga 90-talet rymde många och högröstade förespråkare för den så kallade digitala revolutionen. Deras grundtanke var att digitala medier skulle revolutionera mediesamhället. Internet skulle konkurrera ut traditionella massmedier och erbjuda en fri, jämlik och demokratisk rymd. Den fysiska kroppen, liksom tid och rum, skulle upphöra att ha betydelse. På liknande sätt lovade bioteknologin revolutionerande förändringar av gränserna för mänsklig reproduktion, liv och död. Framstegen inom genetiken manifesterades genom kulturella ikoner som det klonade fåret Dolly och forskare hyllades för att ha kartlagt det mänskliga genomet och därigenom knäckt ”livets kod” (Fox Keller 2000). Det fanns inga gränser för vad bioteknologin skulle kunna åstadkomma i mänsklighetens tjänst. I spåren av teknoromantiken har en kulturkritisk Internetforskning vuxit fram, som avslöjat hur nätets förmodat gränslösa gemenskaper är fullständigt beroende av maktrelationer, samtidigt som studier av Internets vardagspraktiker visar även hur svårt det är att frigöra sig från en värld där kropp och inte minst kön är ett socialt och kulturellt fundament. (Sundén 2001, 2003). På liknande sätt har bioteknologins löftesrika retorik tappat höjd. Utopiska utsagor har kommit att samexistera med mer nyanserade, kritiska diskussioner av informations- och bioteknologins kulturella och politiska implikationer.
Biokonsten följer ett liknande förändringsmönster. Futurismen inom den biologiska revolutionen gav inom konsten upphov till vad som kallats ”perverterad genkitsch”. (Jönsson 2005). Ett flertal utställningar – samtliga utanför Sverige – handlade om den nya biologins konsekvenser för människors självbild samt den mångbottnade relationen mellan konst och biologi; Ars Electronica, 1993 (på temat ”Genetic Art – Artificial Life”), ”Out of Sight: Imaging/Imagining Science”, Santa Barbara ,1998, och ”Paradise Now”, New York, 2000. Den kanske mest berömde företrädarna för den nya biokonsten är den brasilianske konstnären och medieteoretikern Eduardo Kac. Kring millenieskiftet skapade han ”GFP Bunny” – en levande, grön, fluorescerande kanin vid namn Alba. Kac beskriver sin ”transgenetiska konst” som en konstart där genetisk ingenjörskonst används för att överföra naturliga eller syntetiska gener till en organism (www.ekac.org/gfpbunny.html. 05-04-15). I Albas fall resulterade genteknikens inblandning i att hon lyste i mörket. Är det konst eller vetenskap? Eller något helt annat, och i så fall vad? I likhet med Victor Frankensteins ensamma kammare blir Kacs laboratorium platsen för ett experiment med livets principer. Kac vill uppmärksamma bioteknologins kulturella implikationer och dess möjligheter att transformera och manipulera livets byggstenar. Men till skillnad från Frankenstein visar Kac upp en ansvarstagande relation till sin skapelse när han på sin webbsida håller Alba ömt i famnen.
Precis som IT-romantikerna med tiden fick sällskap av mer balanserade teknokritiker har genkitschen inom konsten utökats med mer reflekterande, eller rent av biopolitiska inslag. På Röda Sten i Göteborg kan man just nu se utställningen ”Today in Paradise: Genetics and Art”, som samlar fyrtio svenska och utländska konstnärer. Genetikens storslagna visioner är i högsta grad närvarande, men får här samtidigt en ironisk, subversiv slagsida. Konstnärsgruppen Biopresence utlovar evigt liv genom att låta träd vara bärare av mänskligt DNA och härigenom skapa ett slags ”transgena gravstenar”. Andra bidrag är mer uppenbart aktivistiska. Australiensiska Oron Catts och Ionat Zurr erbjuder i sin ”The Remains of Disembodied Cuisine” kött utan offrade djurliv. Framodlad ätlig vävnad från grodceller serveras som en delikat måltid. I sin recension av ”Today in Pradise” i DN den 9 april skriver Dan Jönsson: ”Den nya biologin är tillbaka – med en ny moral. Ska vi förändra livet ska det inte vara för att övervinna, utan för att skydda det.” Projektet riktar in sig på just denna potentiella förändring inom biokonsten. Syftet med projektet är att utforska mötet mellan konst och vetenskap i samtida multimedial biokonst med fokus på artificiellt livsskapande och föreställningar kring livets gränser. Projektet ställer frågor som:
• Kan multimedial biokonst ses som en alternativ populärvetenskap – en tredje kultur – och i så fall hur?
• Kommer traditionella föreställningarna kring manlig vetenskap och kvinnlig natur/biologi till uttryck inom biokonsten? Förekommer alternativa tolkningar av kvinnligt och manligt, natur och kultur, biologi och teknologi?
• Hur förhåller sig medieringar och visualiseringar av ”liv” till de vetenskapliga resultaten inom biokonst respektive biovetenskap?
Områdesöversikt
”Livsteknologier” bygger framför allt på två kulturteoretiska forskningsområden: Diskussionen kring nya medier och analyser av den nya biologin. På samma sätt som man inom medievetenskapen problematiserar begreppet nya medier behövs det idag problematiserande diskussioner av nya biologier. IT-hypen bestod i ett hyllande, för att inte säga besatthet, av det nya i den digitala tidsåldern, vilket gjorde cyberanalyserna oroande historielösa. Medieteoretiker som Jay David Bolter och Richard Grusin (2000), Friedrich Kittler (1990, 1999) och Lev Manovich (1991) har gjort betydelsefulla historiserande insatser som avslöjat hur den digitala medielogiken inte är så ny som man kan tro. Bolter och Grusin (2000) introducerade till exempel begreppet remediation – återmediering – som synliggör hur medier alltid lånar från och härmar framställningskonventioner hos äldre medier och genrer. Även den nya biologin är betydligt äldre än vad den vid en första anblick kan verka. Genetiken grundades som vetenskaplig disciplin 1906, och 1953 publicerade James D. Watson och Frances Crick sin modell av DNA-molekylen i form av en dubbelspiral. Den mest populära vetenskapliga termen under 1900-talet var förmodligen ”gen”, och ingen annan vetenskaplig disciplin har genererat kulturella ikoner som molekylärbiologin. (Reichle 2003). Bilder av DNA-spiraler samt av de tjugotre kromosomparen hos människan är långt ifrån neutrala återgivanden av biologiska fakta. Dessa bilder har snarast antagit mytologiska dimensioner och har av forskare presenterats som bilder av ”livet självt”. (Franklin 1997). ”Livsteknologier” skriver in sig i den tradition av feministiska vetenskapsstudier som avtäcker de kulturella värderingar och föreställningar som förs fram i (den manliga, objektiva) vetenskapens namn. (Fox Keller 1995, 2000, Haraway 1989, 1991, 1997).
Inom Science and Technology Studies (STS) har det under de senaste decennierna vuxit fram en feministisk diskussion kring bioteknologier. Dessa studier har byggt på kritiska analyser av biovetenskapliga metaforer, modeller och praktiker (Fox Keller 2002, Franklin & Ragoné 1998, Lundin & Åkesson 1999). Inom medievetenskap, samt inom konst- och litteraturvetenskap med intresse för digitala medier, förs en diskussion om medie- och informationsteknologier som har stora likheter med vad som pågår inom STS-forskningen. (Bolter & Grusin 2000, Hayles 1999, Manovich 2001, Schwartz 1996). Det som förenar dessa båda områden är bland annat ett intresse för hur medie- och bioteknologier förändrar betydelsen av begrepp som original och ursprung; hur gränserna förskjuts och förändras mellan vad som uppfattas som äkta respektive oäkta, naturligt och artificiellt.
Diskussioner om så till synes skilda saker som ”liv” och ”information” konvergerar i föreställningen om att allt kan reduceras till kod, vare sig det handlar om livets kod (DNA) eller informationsteknikens (programkod). Samtidigt som kroppen alltmer betraktas som en uppsättning koder möjliga att dechiffrera och härigenom manipulera, äger en liknande förändring rum på bildens och textens domäner. Såväl bilder som texter betraktas på ett nytt sätt när digitala teknologier möjliggör förskjutningar och förvandlingar, osynliga snitt och sömlösa fogar, samt ändlösa dupliceringar. I sin diskussion av konstverket i reproduktionsåldern framhåller Walter Benjamin (1936) att vad som faller ifrån varje reproduktion oavsett kvalitet och teknologi är originalets äkthet. Ett skäl till detta är att den tekniska reproduktionen frigör avbild från original och förmår placera det i sammanhang bortom originalets räckvidd. Det reproducerade frigörs ur traditionen, och därmed ersätts unik förekomst med massupplaga. Liknande resonemang återfinns hos livsvetenskapen, men där binds äkthet snarast till föreställningen om biologin och naturen som något ursprungligt och orört. I de mest science fiction-liknande utsagorna om fenomen som kloning griper teknologier så djupt in i denna ”natur” att det unikt mänskliga utplånas till förmån för obegränsade upplagor av identiska avkommor.
Trots dessa intressanta likheter och överlappningar förekommer sällan någon form av korsbefruktning mellan medievetenskap och vetenskapsstudier kring visualiseringar av liv. ”Livsteknologier” tar fasta på att all modern bioteknologi har sin grund inom informationsteknologin. Virtuella miljöer tjänar som laboratorier för utprövning av biologiska modeller, och digitala system har varit helt nödvändiga för bearbetningen av DNA-molekylernas koder. (Kay 2000). Projektet ser den multimediala biokonsten som ett brännande område för möten och överlappningar mellan ”info” och ”bio”, konst och vetenskap. I spåren av översiktsverk som Wilsons (2002) Information Arts och Whitelaws (2004) Metacreation, vill ”Livsteknologier” fördjupa studiet av den multimediala biokonsten – i en svensk kontext. Bolter och Grusin (2000) ser kreativa möjligheter i dagens digitala mediekonvergens där tidigare åtskilda medieformat löper samman och bildar hybrider. På motsvarande sätt genomgår såväl konst som vetenskap betydande förändringar i en tid då datormediet blir såväl forskarens som konstnärens mest betydelsefulla redskap.
Projektbeskrivning
”Livsteknologier” verkar 060101-091231och kommer att genera artiklar i vetenskapliga tidskrifter och dagspress samt utmynna i en fristående, internationell monografi utgiven av Peter Lang Publishing, New York. Projektets resultat kommer att presenteras på nationella och internationella konferenser. Syftet med projektet är alltså att utforska mötet mellan konst och vetenskap i samtida multimedial biokonst, med fokus på artificiellt livsskapande och föreställningar kring livets gränser. Projektet är uttalat tvärvetenskapligt och har för avsikt att överskrida gränserna mellan medievetenskap, genusvetenskap, visuella kulturstudier och vetenskapsstudier. Projektet använder medieteori med inriktning mot konst och digitala medier (Bolter & Grusin 2000, Bolter & Gromala 2003, Manovich 2001), visuella kulturstudier med inriktning mot vetenskapsstudier (Jordanova 1989, 1999, Crary 1990), feministiska vetenskapsstudier med inriktning mot bioteknologi och genetik (Haraway 1989, 1991, 1997, Fox Keller 1995, 2000, 2002, Hayles 1999, 2004) samt konstvetenskap med inriktning mot biokonst (Wilson 2002, Whitelaw 2004).
Projektet är metodologiskt tredelat. För det första görs kritiska visuella kulturanalyser av ett tiotal ”verk” inom svensk multimedial biokonst. De konstnärliga områden som främst kommer att behandlas är mikrobiologi, genetik, artificiellt liv och genetiska algoritmer. I första hand analyseras verken genom förstahandsupplevelser i gallerimiljö. Om det inte är möjligt, i fall där verket inte är tillgängligt, används alternativ dokumentation (stillbilder, beskrivningar, filmer etc.). Analyserna utgår från frågor som: Vilka medier och teknologier används och på vilka sätt? På vilka sätt används biologiska metaforer, material, visualiseringstekniker? Vilka bilder av ”liv” och livets gränser (naturligt/artificiellt, mänskligt/icke-mänskligt etc.) förmedlas? Hur positioneras/involveras betraktaren? Krävs det förkunskaper för att ”förstå” verket? På vilka sätt diskuteras bioteknologi? Är verket en kommentar till bioteknologins genuspolitiska och kulturella betydelser – och i så fall hur? Hur framställs vetenskapen och forskarna? Hur uttrycks gränsen mellan konst och vetenskap?
För det andra genomförs ett tiotal djupintervjuer med svenska konstnärer verksamma inom multimedial biokonst. Intervjupersoner söks bland de medverkade i ”Today in Paradise”, Malmöutställningen Electrohype (2004) och konst- och vetenskapssamarbetet Art and Technology vid IT-Universitet i Göteborg. Hur förhåller sig konstnärerna till vetenskap och forskning? På vilka sätt lånar de metoder, medier och teknologier? Hur resonerar de kring bilder kontra vetenskapliga resultat? Vilka betydelser tillskriver de sin konst? För det tredje genomförs ett tiotal djupintervjuer med svenska mikrobiologer och bioinformatiker. I första hand uppsöks personer med tidigare erfarenhet av samarbete/kontakt med konstnärer, till exempel forskare inom det internationellt etablerade bioteknologinätverket mellan KTH, Karolinska Institutet och Bioinformatikcentrum (LCB) vid Uppsala universitet. Andra möjligheter är Skolan för teknik och hälsa vid KTH Syd samt forskare på Chalmers involverade i ”Today in Paradise” (Olof Olsson, professor i klinisk genetik, Peter Thomsen, professor i biomaterialvetenskap och Jan Wahlström, molekylärbiolog). Hur förhåller sig forskare till den konst som rör sig på ”deras” domäner? Hur resonerar de kring de bilder av ”liv” de arbetar med? Hur tänker de kring relationen mellan det visuella och den vetenskapliga kunskapen?
2006 ägnas åt inventering, kartläggning och analyser av fältet (med vissa internationella jämförelser). Verksanalyserna inleds. 2007 ägnas framför allt åt intervjuer med både forskare och konstnärer. Verksanalyserna slutförs och intervjuerna börjar analyseras. Under 2008 fördjupas analyserna och kompletteras eventuellt med ytterligare ett par intervjuer och verksanalyser. 2009 ägnas primärt åt att färdigställa bokmanus.
Projektets betydelse
Kartläggningen av det mänskliga genomet i april 2000 satte igång ett otal debatter om internationell patentlagstiftning, etiska dilemman och mänsklighetens framtid. Den vetenskapliga och tekniska utvecklingen inom livsvetenskaperna befinner sig fortfarande i ett intensivt skede. Biologiskt liv blir föremål för modellering, simulering och inte minst manipulering. I en tid av snabba tekniska förändringar är det viktigt att kritiskt reflektera över dessa förändringars kulturella och samhälleliga betydelser.”Livsteknologier” bereder plats för denna diskussion. Inte minst blir projektet strategiskt viktigt genom att fånga upp utvecklingen i Sverige. Än så länge är det främst i USA och Storbritannien som konstnärer och forskare arbetar tillsammans i tvärvetenskapliga projekt. Att ”Today in Paradise” placerats i Sverige är betydelsefullt och pekar mot en kritisk vändning inom biokonsten utifrån nationella intressen.
”Livsteknologier” kommer att ha betydelse för ett flertal forskningsfält. För det första bryter projektet ny mark genom att föra samman kultur- och medieforskning med teknik- och vetenskapsstudier. För det andra kommer projektet att vara viktigt för områden som medievetenskap och kulturstudier genom att utveckla och fördjupa studiet av ”nya medier”. För det tredje kommer projektet att lämna avtryck inom samtida genusteori, genom att behandla relationen mellan genus och informations- och bioteknologier. Feministiska teknik- och vetenskapsstudier är ett område med svag förankring i svensk forskningstradition. ”Livsteknologier” kommer även att vara ett viktigt inslag i den populärvetenskapliga diskussionen om livets villkor i ett samhälle som allt mer formas av informations- och bioteknologier. Som ett komplement till den (naturvetenskapliga) diskussion som förs i forum som Forskning & Framsteg bidrar projektet med ett kritiskt-humanistiskt tänkande kring konstens plats och funktion i bioteknologins tidevarv.
Sist men inte minst blir projektet ett sätt att etablera och stärka en humanistisk-samhällsvetenskaplig diskussion på KTH. KTH genomgår just nu en genomgripande omorganisation där den tidigare konstellationen NADA (numerisk analys och datalogi) utvidgas och döps om till Skolan för datavetenskap och kommunikation (KOD). Detta namnbyte signalerar en identitetsförändring där man uttalat vill fånga upp en rad kompetenser och perspektiv på ”kommunikation”. Att i ett sådant skede få möjlighet att starta ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt kring vetenskapskommunikation och överskridanden mellan konst, vetenskap och teknikutveckling vore oerhört produktivt. Projektet blir även ett sätt att verka genuskritiskt i KTH-miljön.
Nationellt och internationellt samarbete
”Livsteknologier” kommer att förläggas till avdelningen för medieteknik vid KTH. Här får projektet en tydlig förankring genom de breda satsningar som gjorts på samarbeten med konstnärliga högskolor och institutioner (Kungliga Konsthögskolan, Dramatiska Institutet, Operahögskolan och Folkoperan). Tillsammans med Konsthögskolan och Karolinska Institutet har man gett doktorandkursen ”Konst och nya media” och i samarbete med Folkoperan har man under våren 2005 satt upp Fedra. Helt nödvändig för projektets genomförande är närheten till forskning i bioteknologinätverket mellan KTH och Karolinska Institutet, Skolan för teknik och hälsa vid KTH Syd, samt den forskning som bedrivs på KTH kring medieteknik, bioinformatik och neurovetenskap.
Det nationella nätverk som ”Livsteknologier” i övrigt kommer att verka inom är vittomspännande och varierat (huvudsaklig kontaktperson inom parentes): Medie- och kommunikationsvetenskap, Södertörns högskola (professor Göran Bolin). Avdelningen för Journalistik, Medier och Kommunikation, Stockholms universitet (professor Karin Becker). Advanced Cultural Studies Institute of Sweden, Linköpings universitet (professor Johan Fornäs). Arkitekturskolan och det VR-stödda projektet ”Auto-poiesis and design” (Rolf Hughes). Konstvetenskap, Södertörns högskola (Dan Karlholm). Humanioragruppen vid Sektionen för teknokultur, humaniora och samhällsbyggnad, Blekinge tekniska högskola (professor Danuta Fjellestad). Nämnas bör även mitt samarbete med Leif Dahlberg, Per-Anders Forstorp, Sinna Lindquist, Daniel Pargman och Minna Räsänen (samtliga KTH) som resulterat i den tvärvetenskapliga seminarieserien Kommunikation: Kultur, teknologi och vetenskap. Seminariet bildar en plattform för forskare i KTH-miljön med intresse av att analysera och förstå kommunikation, teknologi och vetenskap i mötet mellan ingenjörsvetenskap och humaniora/samhällsvetenskap, vilket gör det till en idealisk miljö för ”Livsteknologier”.
Peter Lang Publishing i New York som tidigare publicerat min ”Material Virtualities: Approaching Online Textual Embodiment” (2003) har redan visat intresse för att ge ut ”Livsteknologier” under (arbets)titeln ”Technologies of Life: Reproducing the Art-ificial in New Media and Science” som fullängdsmonografi .
”Livsteknologier” är en del av det internationella forskningsprojektet och feministiska nätverket ”Missing Links”. Nätverket koordineras av professor Rosi Braidotti, Women’s Studies, Utrechts universitet, och professor Nina Lykke, Feminist Studies, Odense Universitet/Tema genus, Linköpings universitet. Nätverkets arbete syftar främst till att utforska likheter och skillnader mellan feministiska kulturstudier av informationsteknologier och bioteknologier. Gruppen arbetar med en antologi för internationell utgivning med titeln ”Bits of Life: Feminism and the New Cultures of Media and Technoscience”, redigerad av Anneke Smelik och Nina Lykke. Bland övriga deltagare finns bl a Jackie Stacey, Celia Roberts och Maureen McNeil, Department of Sociology, University of Lancaster. ”Livsteknologier” kommer även att vara en nod i ett nyligen påbörjat samarbete med professor Jay David Bolter vid Georgia Institute of Technology.
Etiska överväganden
Projektet kommer att följa VRs etiska riktlinjer (informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och forskningskravet) i de delar av studien som inbegriper människor, det vill säga intervjuer med konstnärer och forskare.
Genusperspektiv
Projektet anlägger ett genusvetenskapligt perspektiv på analyser av den nya biologin. Vad händer med kopplingen mellan naturen och det kvinnliga i en tid då teknologisk apparatur griper djupt in i den förmodat ”naturliga” kroppens inre? Kommer traditionella föreställningarna kring manlig vetenskap och kvinnlig natur/biologi till uttryck inom biokonsten? Rymmer konsten alternativa tolkningar av kvinnligt och manligt, natur och kultur, biologi och teknologi?
Referenser
Benjamin, Walter (1936) ”The Work of Art in the Age of Mechanical Reproduction” i Hanna Arendt (red.) Illuminations. New York: Schocken Books, 1969.
Bolter, Jay David & Richard Grusin (2000) Remediation: Understanding New Media. Cambridge, MA; London: MIT Press.
Bolter, Jay David & Diane Gromala (2003) Windows and Mirrors: Interaction Design, Digital Art and the Myth of Transparency. Cambridge, MA; London: MIT Press.
Brockman, John (red.) (1995) The Third Culture: Beyond the Scientific Revolution (New York: Simon & Schuster.
Crary, Jonathan (1990) Techniques of the Observer: On Vision and Modernity in the Nineteenth Century. Cambridge, MA: MIT Press.
Fox Keller, Evelyn (2002) Making Sense of Life: Explaining Biological Development with Models, Metaphors, and Machines. Cambridge, MA: Harvard University Press.
Fox Keller, Evelyn (2000) The Century of the Gene. Cambridge, MA: Harvard University Press.
Fox Keller, Evelyn (1995) Refiguring Life: Metaphors of Twentieth-Century Biology. New York: Columbia University Press.
Franklin, Sarah (1997) Embodied Progress: A Cultural Account of Assisted Conception. London: Routledge.
Franklin, Sarah & Helene Ragoné (red.) (1998) Reproducing Reproduction: Kinship, Power, and Technological Innovation. Philadelphia: University of Pennsylvania Press.
Haraway, Donna (1989) Primate Visions: Gender, Race and Nature in the World of Modern Science. London : Routledge.
Haraway, Donna (1991) Simians, Cyborgs and Women: The Reinvention of Nature. New York: Routledge
Haraway, Donna (1997) Modest_Witness@Second_Millennium: FemaleMan©_Meets_OncoMouse™. New York and London: Routledge.
Hayles, N. Katherine (1999) How We Became Posthuman: Virtual Bodies in Cybernetics, Literature, and Informatics. Chicago och London: The University of Chicago Press.
Hayles, N. Katherine (red.) (2004) Nanoculture: Implications of the New Technoscience. Bristol och Portland, OR: Intellect Books.
Jordanova, Ludmilla (1989) Sexual Visions: Images of Gender in Science and Medicine Between the Eighteenth and Twentieth Centuries. New York: Harvester Wheatsheaf.
Jordanova, Ludmilla (1999) Nature Displayed: Gender, Science, and Medicine 1760-1820. London: Longman.
Jönsson, Dan (2005) ”Konsten skjuter in sig på genkritik”. Dagens Nyheter, 2005-04-09.
Kay, Lily (2000) Who Wrote the Book of Life? A History of the Genetic Code. Stanford: Stanford University Press.
Kelty, Christopher & Hannah Landecker (2004) ”A Theory of Animation: Cells, L-systems, and Film”. Grey Room 17, hösten 2004.
Kittler, Friedrich A. (1999) Gramophone, Film, Typewriter. Översättning och introduktion: Geoffrey Winthrop-Young and Michael Wutz. Stanford, CA: Stanford University Press.
Kittler, Friedrich A. (1999) Discourse networks 1800/1900. Översättning av Michael Metteer, med Chris Cullens. Förord av David E. Wellbery. Stanford, CA: Stanford University Press.
Lloyd, Genevieve (2001) Feminism and History of Philosophy. Oxford: Oxford University Press.
Lundin, Susanne & Åkesson, Lynn (1999) Amalgamations: Fusing Technology and Culture. Lund: Nordic Academic Press.
Lykke, Nina (2000) ”Are Cyborgs Queer? Biological Determinism and Feminist Theory in the Age of New Reproductive Technologies and Reprogenetics.” Presented at ”Body, Gender, Subjectivity”. 28 september – 1 oktober 2000, Bologna.
Manovich, Lev (2001) The Language of New Media. Cambridge, MA; London: MIT Press.
Reichle, Ingeborg (2003) ”Where Art and Science Meet: Genetic Engineering in Contemporary Art”. Kunst Texte 2, 2003.
Shelley, Mary (1818) Frankenstein: Or, the Modern Prometheus. London: Penguin Books, 1994.
Snow, C.P. (1959) The Two Cultures and the Scientific Revolution. Cambridge.
Snow, C. P. (1963) The Two Cultures: And a Second Look. London: Cambridge University Press.
Sundén, Jenny (2001) ”What Happened to Difference in Cyberspace? The (Re)turn of the She-Cyborg.” Feminist Media Studies 1(2).
Sundén, Jenny (2003) Material Virtualities: Approaching Online Textual Embodiment. New York: Peter Lang Publishing.
Whitelaw, Mitchell (2004) Metacreation: Art and Articificial Life. Cambridge, MA: The MIT Press.
Wilson, Stephen (2002) Information Arts: Intersections of Art, Science, and Technology. Cambridge, MA: The MIT Press.
